Privat och kommunal utbildning

I Sverige är kommunerna ansvariga för bland annat förskola, grundskola, gymnasieskola, särskola och fritidsverksamhet. Vad gäller skolorna har tre olika sätt utvecklats för hur en skola bör bedrivas: Kommunal skola, fristående skola eller privat skola. Med kommunal skola menas de skolor som bedrivs med skattemedel. En fristående skola bedrivs också med skattemedel men däremot finns det en annan aktör, d v s inte den ansvariga kommunen, som bedriver verksamheten. Det är alltså inte den offentlig sektorn som har hand om verksamheten utan det kan finnas olika typer av ägare så om stiftelser, vinstorienterade privata företag eller ideella organisationer. Slutligen finns också privata skolor, vars namn egentligen är riksinternat. Dessa skolor bedrivs inte bara med skattemedel utan också med skolpeng och/eller statsbidrag. Privata skolor får även ta ut en så kallad elevavgift.

Att bedriva fristående skolor startades 1992 sedan friskolereformen ägde rum och sedan dess är detta en form som blivit allt vanligare. Reformens syfte var just att skapa samma villkor för kommunala och fristående skolor gällande hur eleven valde att använda sin skolpeng. Det blir mer och mer populärt bland eleverna att välja detta alternativ vilket finns både på grund- och gymnasienivå. Under läsåret 2015/16 gick 26 procent av gymnasieeleverna och 15 procent av grundskoleeleverna i friskola.

Viktigt att poängtera är att samma villkor som gäller för kommunala skolor också gäller för friskolor. En gemensam nämnare är exempelvis förbudet att ta ut avgifter av eleverna för att tillhöra skolan. Detta gäller dock inte för privat skolor (riksinternat) som har rätt att ta ut en avgift för varje elev. Utöver denna avgift gäller samma regler och lagar för alla tre sätt att bedriva skolverksamhet. Privatskolor har rätten att välja de elever som tas in på skolan. I Sverige finns det väldigt få privata skolor.

För att starta en fristående skola krävs en remiss från kommunen, vilken skall godkännas av skolinspektionen innan start. Fristående skolor måste uppfylla de bestämmelser som statens skolinspektion har för att kunna erhålla bidrag från kommunen. Vidare är även den fristående skolan skyldig att delta i kommunens utvärdering har acceptera regelbunden tillsyn. Skolinspektionen har rätt att återkalla skolans tillstånd och bidrag om allvarliga missförhållanden äger rum. Själva finansieringen sker via en så kallad skolpeng vilken är skattefinansierad. Varje enskilt barn i Sverige har en skolpeng som går till den skola eleven väljer att studera vid. Detta innebär att om eleven väljer att studera vid en privatskola går alltså skolpengen till den valda skolan, istället för den kommunala skolan. Varje enskild kommun har rätten att bestämma nivån på skolpengen utifrån de budgeterade kostnaderna för utbildning. En variation av nivån på skolpengen är därför vanlig då den varierar från kommun till kommun. Skollagen säger att all utbildning i princip ska vara avgiftsfri. Inga avgifter får tas ut för undervisningen, för ansökan eller som anmälningsavgift. Det är endast tillåtet att ta ut enstaka avgifter för skolresor eller liknande, men avgiften skall ha en obetydlig skillnad för eleven. Frivilliga gåvor eller bidrag kan ibland vara en intäkt för en skola, men det måste framgå att det är frivilligt att skänka pengar och att skolan inte gör sig beroende av gåvorna.

Friskolor måste vara öppna för alla och de profilerar sig oftast på två sätt: dels genom att ha utökad tid i ett eller flera ämnen alternativt att skolan väljer att använda timplanens tid för “skolans val”, det vill säga den specifika profileringen. Även om de flesta fristående skolorna har en allmän inriktning finns det specifika profileringar eller speciell pedagogik. En fristående skola kan enligt skollagen ha religiös inriktning, vilket inte är tillåtet vid en offentlig skola. Andra vanliga inriktningar är språkskolor, kulturskolor eller specifika internationella inriktningar. Dock måste både kommunal skola och fristående skola följa den nationella läroplanen.